Hej kära ni! Först och främst, tack så mycket för all fin respons på inlägget om hur det varit första månaden med bebis. Ni är så kloka och jag blir så lugnad. Förlåt om jag inte svarar personligt på allt just nu, men jag läser och tar till mig allt ska ni veta. Ni är världsbäst.
Allt rullar på här hemma. Vi tar det lugnt. Jag hänger med Doris på veckorna, vi tar oss ut på lite promenader ibland, men gör fortfarande bara längre utflykter när Basse är med, och det är helt okej.
Hinner inte riktigt med här inne just nu, tänker att det kanske blir ungefär ett inlägg i veckan nu, där det blir lite sammanfattning vad som hänt.
Doris är nu 6,5 vecka. Hon är mycket mer med nu, och ger då och då sociala leenden även om hon fortfarande kan vara lite svårflirtad. De här korten är tagna igår innan vi gick ut på promenad i hennes nya höstkofta. Hon är generellt inget fan av att klä på sig kläder, men lyckades fånga dessa bilder innan hon brast ut i ett gallskrik.
Jag tycker liksom att det är lite tradigt än så länge att vara föräldraledig, hur gullig Doris än är. Det resulterar i att jag internet-shoppar lite mer än vanligt. Måste dock sluta nu pga har verkligen ej råd. När jag sitter svettig och ammar i soffan är det lätt att drömma sig bort till dagar då man får klä sig lite finare. Så jag klickade hem en paljettväska och en tröja med tofsar från Zara.
Har även köpt en tavla till sovrummet. Bisou!
Och jag fick faktiskt användning för kläderna redan i lördags när vi gick på hejdåfest hos Anna som ska åka utomlands och jobba och vara borta ända till maj. 🙁 Tvingade Basse att fota mig pga extremt sällan jag känner mig fin numera, hehe.
Klänningen här är för övrigt mitt bästa köp på evigheter.
Lyckades ta två bilder hos Anna, men ingen på folket som var där. 🙁 Satt och ammade i deras sovrum och hade utsikt över den fina sänggaveln som Anna gjort själv, hur fin? Tror jag måste göra en till oss när tid ges. De har för övrigt världens finaste lägenhet, orkar inte ens!
Basse tog en bild på mig när jag ammade också. Bästa klänningen även för amning! Det gick för övrigt bra att ha med Doris på fest. Hon var lugn och tillfreds. Hemresan var dock hemsk. Vi skulle ta pendeln men den var superförsenad så det blev tunnelbana. Hon skrek heeela vägen och vägrade ligga i vagnen. Mitt hjärta gick sönder pga kändes som mitt barn var så olyckligt. Så glad att det var både jag och Basse, hade fått ännu mer panik om jag var själv.
I förrgår firade jag och Basse två år som gifta. Har klämt på mig vigselringarna igen som ej suttit på pga varit så svullen sen graviditeten. Fortfarande lite små, men det går. 🙂
Vi firade genom att dricka vin och byta bajsblöjor om vartannat. 😉
Slutligen ett litet hej från i morse när Doris var såhär glad i sin nya pyjamas som vi fick på posten ifrån min barndomskompis i Helsingborg. Hennes mamma har sytt denna gulliga. Som en liten urgullig 70-talsbebis!
Det var allt för nu. Hoppas ni mår bra och får en fin helg!
Detta inlägg har 6 kommentarer
Men, vilket liten sötnöt! tycker om att läsa dina inlägg om att vara ny förälder. Har inte barn själv, men man vet ju aldrig och det känns skönt att läsa dina kärleksfulla och ärliga tankar.
Åh, så herlige bilder <3 70-talls pysjamasen var suuuperfin!
Dör så söt hon är! Mycket fina bilder, genom hela inlägget. Skulle en kunna få en liten beskrivning på hur hon gjort sänggaveln? Jag har nämligen gått i liknande funderingar i flera år nu! Kram <3
Så fin blogg! Så himla gullig bebbe och skönt med ärliga tankar kring att bli förälder. Tack för det! Dessutom har du väldigt fin stil 🙂
Haha! Internetshopping, hear hear! Jag har köpt SÅ mycket från amningssoffan att det inte är klokt! Går bananas på tradera osv. Skyller på amningssunket och tristessen plus längtet efter att känna sig fin o fräsch igen. Men dyrt blir det. Suck.
Ja, visst är det tradigt och visst är man sunkig. Livet blir sig aldrig likt igen. Så ÄR det, och det kan vara svårt att skiljas från det tidigare och finna sig i det nya. Det är annorlunda. Det tar tid att hitta sitt nya jag. Men det kommer att hända i sinom tid. Lita på det. Apropå skrik på t-bana, vid påklädning och andra hjärtekrossande saker, så sa min svärmor en sak som jag har burit med mig genom allt kaos: “man får ha lite tilltro till barnet, att hen reder upp det”. För mig har iaf detta varit en mycket trösterik tanke – att lita på sitt barns förmåga (när man tvivlar på sin egen). Det kommer att bli skitbra. Även om det inte blir perfekt. Även om det inte blir som man försökte förbereda sig för.