Sedan Doris kom har jag ju varit så stingslig och tänkt att jag vill att hon ska växa och bli lite mer stabil och inte lika hjälplös. Igår var första gången jag tänkte tvärtom. Första gången jag fick lite panik över att det kommer gå så fort. Hux flux kommer hon vara tonåring liksom. Veckorna som känts långsamma börjar plötsligt rusa iväg. Och hon växer för varje dag. Blir mer med och ”pratar” med oss. Helt underbar är hon. Vår finaste lilla dotter. Mitt hjärta går sönder av kärlek tusen gånger per dag. Vi börjar lära känna varandra lite bättre nu. Doris och jag. <3
Detta inlägg har 2 kommentarer
Fine dere <3
Åh vad fina ni är <3