Livet och lyckan och julen i Jämtland

Om mindre än en vecka åker vi upp till Jämtland för att fira jul. Ser fram emot det väldigt mycket. Var så rädd ett tag att jag skulle ha förstört min känsla för Jämtland när jag flyttade hem och inte trivdes med att bo där. Men så är det verkligen inte. Jag har fått tillbaka samma känsla som innan. Att det är vansinnigt skönt och mysigt att åka dit. När jag bara hälsar på då och då så behåller det sin glans för mig. Det är bara när jag bor där för länge som jag blir uttråkad, hehe.

Hur som, ser fram emot en (förhoppningsvis) vit och krispig jul med våra familjer. Gulle-Doris första jul. Tänk va, förra året när jag precis fått veta att jag var preggo och bara ville spy över julbordet, då sa vi – ”Tänk nästa år, då är det en till liten person här”. Och nu är det nästa jul, och hon är här! 5 månader blir hon – på självaste julafton. Det här året har gått så vansinnigt fort och samtidigt har det känns oändligt långt. Känns som hundra år sedan vi bodde i Östersund. Som hundra år sedan jag var preggo. Så märkligt med tid. Jag vet, kan typ aldrig sluta tjata om det. Bara så fascinerande.

Nu är det fredagkväll. Basse är på jobbfest och Doris har precis somnat. Några minuters egentid. Alltid så guld värt, att få lite tid att tänka fritt. Jag tänker att jag är så himla lycklig. Att jag faktiskt aldrig varit så lycklig som jag är nu. Konstigt att känna så. Att liksom vara sitt lyckligaste. Så nedrans tacksam för varje dag, för allt fint. Samtidigt känner jag en stark rädsla kring att något ska hända, att jag liksom har svårt att tänka att det kan få vara såhär bra.  Vill kapsla in och konservera och linda plastfolie om och lägga i frysen. Spara för alltid.