Tycker att det bubblat av så mycket fin ärlighet i bloggosfären på sistone. Linda skriver om hur tufft det är att driva sitt hjärteprojekt och få det att gå runt, Emma skriver om kroppshets och utvalda vinklar, Anna skriver om pressen och stressen för bloggare nuförtiden. Tre väldigt läsvärda inlägg. Känner igen mig i allt och kände också att jag behöver skriva av mig lite om denna perfekta värld som internet blivit.
Jag började blogga för 10 år sedan ganska precis och har verkligen älskat det så många gånger. Det har gett otroligt mycket. Både när det kommer till att hålla igång kreativiteten, träffa människor, det har gett jobbmöjligheter etc. Men på sistone känner jag att jag tappat geisten mer och mer, och har funderat lite på varför, och när jag läste Annas inlägg kände jag lite att hon satte huvudet på spiken. Nuförtiden ska bloggarna vara som magasin. Fotona är stylade till tusen, kläder på outfitbilder är så dyra att en måste spara i ett år för att kunna köpa ett plagg typ, folk renoverar som om det inte fanns någon morgondag, äter frukostar för en hel månadslön, och flyger till höger och vänster som om vi inte hade en miljö att ta hand om.
Jag tror att det är här jag har tappat bort mig själv som bloggare. Jag är ingen Influencer som får en massa grejer gratis, blir bjuden på pressresor, tjänar storkovan och har råd med dyra outfits och frukostar. Jag är föräldraledig, varje dag ser ungefär likadan ut, de flesta av mina kläder har blivit för små sedan jag varit gravid och jag går fortfarande runt i gravidbyxor eftersom jag hela tiden måste prioritera vad jag ska köpa varje månad. Vår lägenhet har en del renoveringsbehov men det är samma sak där. Skriver upp på listor vad jag vill göra och köpa när vi så småningom har råd. Och vet ni? Det är så himla lätt att känna att en inte duger på nätet då. Så lätt att tänka att ingen förmodligen vill läsa om min vardag med Doris och Basse. Man jämför sig med alla perfekta hem och kläder, fotar själv i vinklar som inte visar stök eller delar av hemmet som inte är “inredningsmagasin-fint”. Man tar om en bild på sig själv 20 gånger för att inte dubbelhakan ska synas. Och tro mig, jag älskar att fota fina bilder, fånga det vackra i vardagen, går verkligen igång på det. Däremot går jag INTE igång på att känna press och stress över att vara perfekt.
Jag vet att det kan upplevas som jag kastar sten i glashus. För ja, jag har alltid visat upp en fin vinkel av mitt liv. Det är inte lika roligt att fota bajsblöjor, disk och dammråttor. Och jag tycker inte det är det som är det problematiska, det jobbiga är när man tycker att ens fina vinklar inte är fina nog, om ni fattar vad jag menar? Jag har varken tid eller råd att driva ett online-magasin själv, och när det känns som att inget mindre än det duger, då blir det lätt att en tappar lusten, att en bara får pretationsångest. I alla fall jag, som är en person som väldigt lätt får prestationsångest. När pengarna inte räcker till renoveringar och tusen nya outfits, frukostar och resor. Samtidigt är det ju så tråkigt att sluta blogga i perioder när livet är lite mer fattigt och mediokert (utåt sett, mitt liv just nu är freakin underbart!), för då blir det ju så enformigt här i bloggosfären. Då blir det ju bara onåbart content i varenda hörna.
Vet inte vart jag vill komma med det här, mer än att säga hur jag känner, och varför jag inte bloggar lika frekvent nuförtiden. Dels är det alla dessa tankar, och dels är det att jag har ganska lite egentid just nu när jag faktiskt får till att sätta mig och blogga. Det är stress och press helt enkelt. Och det går inte bra ihop med kreativitet. Vi får väl se, kanske kommer geisten tillbaka med ljuset.
Undrar egentligen vad som kommer hända med klimatet här på Internet framöver? Orkar vi med perfekt hur länge som helst? Det känns nästan som någon form av masspsykos här på nätet, och kanske även i medelklassen generellt. Men vi vet ju hur mycket Internet-klimat och sociala medier spiller över på verkliga livet, hur det ger ångest, trots att vi vet att det finns nyanser av allt. Varje gång någon går in i vårt badrum här hemma ( som inte är renoverat sedan 90-talet) så säger jag någon ursäktande kommentar, för att jag liksom skäms lite för att det är så fult. Herregud, ska det vara så? Det är ju fan sjukt? Tycker ej om mig själv när jag påverkas på detta vis.
Jag kommer fortsätta fota fint och dela med mig av fint, det är ju det jag alltid har gjort, och som jag tycker är roligt. Jag har även ett intresse både i mode och inredning, och det är det ju såklart inget fel med. Men vi får inte pressas att leva över våra tillgångar, och må dåligt på köpet, det är ju fett ovärt. Det finns fint i vardagliga saker också, och det får vi inte glömma bort. Det är ju där det finaste bor! Vi måste sluta sträva efter det perfekta hela tiden. För om vi inte slappnar av lite snart, om konsumtionen, stressen och pressen fortsätter till förbannelse, då spelar det ingen roll hur fina kläder eller perfekta hem vi har, för då har vi snart inget jordklot. Och jag skulle hemskt gärna vilja ha det ett tag till. Och det vill hon här nere på bilden också. För hon vill gunga till förbannelse. Det kostar fasen ingenting och ändå var det det absolut finaste jag såg idag. Doris i gungan. <3
Detta inlägg har 28 kommentarer
Relaterar så till vad du skriver och det är fint att du delar med dig av detta. Tycker att din blogg är superfin och att du har en egen ton och stil som andra inte har. Plus, vem vill inte bli glad varje gång Doris får vara med på bild? Hjärtat smälter!
Håller verkligen med att det håller på att hände något i internetvärlden! På tiden! För det HAR ju varit helt ohållbart. Känner igen mig i mkt det du skriver, inte minst när man var mammaledig. Och jag har alltid brottats med att bara visa upp vad jag har, men gillar precis som du när livet är fint (bajsblöjor är lika dåligt på bild som IRL). Men jag har hittat en mellanväg medan att visa livets fina och prata om livets svåra i en härlig och personlig blandning. Så som livet är och precis som du gör här! Fint!!
Jag tror, helt baserat på mig själv och min omgivning, att många sin läser bloggar inte vill se lyxresor hit eller dit, bara gratissaker bloggare får och allt superduperroligt bloggare gör som en sjölv inte har råd, tid eller möjlighet att göra. Jag älskar att läsa din blogg för den känns down to earth, mysig och ärlig. När du lägger upp en bild på ert nyrenoverade kök i Umeå så tänkte jag ”åh vad fint, här kanske jag kan få tips till vår framtida köksrenovering”. När du nu lägger upp bilder på ert kök som ni vill fixa till, men väntar med, så känner jag ”vad skönt, andra väntar också med en renovering pga tid, energi och pengar.”
Blev en svamlig kommentar, men tycker det är sååå skönt med internetmänniskor som inte bara är lyxiga, rika eller lever ett helt annorlunda liv än mig själv. För mig är din blogg ett break från hets, och ett ställe där jag blir inspirerad på sättet ”jag kan också”. Så hoppas att du fortsätter blogga!
Alltså, vill bara säga att din blogg är en av mina absoluta favoriter. Tycker att du förmedlar den perfekta blandningen mellan verklighet och inspiration. Känns liksom fullt realistiskt att drömma om din verklighet om du fattar? Fin lägenhet, personlig inredning, härlig ton i språket, lagom mycket pepp, snygga kläder och så himla fräscha och smarta inlägg. Samt underbart fotoljus redan nu ju! Du, Emma Sundh, Elsa Billgren och Sandra Beijer är verkligen mina favoriter!
KRAM
Ååå så bra skrivet. Jag har följt bubblet i bloggosfären den senaste veckan och är tacksam över att få en motvikt till de dominerande glossiga och lyxiga blogginläggen som får en att ifrågasätta sin egen vardag. Tappa inte sugen! Jag uppskattar verkligen historier från din vardag och en bild av en gungande Doris slår alla andra bilder jag tagit del av i flödet idag. Det märks när någon skriver och fotar med hjärtat och därför är du en av mina favoriter.
Hej igen här 🙂
Nu när jag läste det här så tänker jag att jag tror JUST för att din blogg inte känns som ett glossy magazine gör att den känns härlig. Jag följer andra som är så också, vilket ju såklart ger en nåt, men att få följa dig som inte arbetar som influenser ger väldigt mycket, om inte än mer. Med det sagt (alltså att detta inte är ditt arbete), fullt förståeligt att det därav inte uppdateras lika ofta. Och inspirationsmässigt och hur bjussigt du delar med dig känns som en ynnest att få kika in i. Tack!
Du har talent for å finne fine vinkler, finne lyset, farger og motiver – i tillegg er det interessant å lese om “helt vanlige mennesker” også! 🙂 Slik som Anna Ritar skriver, de fleste har ikke tilgang på et hus på Rivieraen eller penger til å kjøpe frokost ute hvilken dag som helst. Du er grym! Og Doris er kjempesøt, så det er herlig med bilder av henne 🙂
Jag tycker också det är så lätt att gå vilse att jag slutade faktiskt posta på min “stora instagram”. Fick panne när jag la upp “fula” bilder och såg hur folk avföljde, men när jag la upp en “stylad fin” så kom det nya i en våg.
För mig blev det galet hur jag blev belönad av att vara “perfekt” (i följare alltså, lol, låter ju galet).
Åh kära Isabelle! Jag vet precis hur du känner. Jag har också bloggat så många år, genom barnblöjor, 3-års trots och pizzakaklat badrum. Hur svårt var det då att göra en dagens outfit? Nu befinner jag mig i pre teen trots, dubbel arbete och studier…. Och hur svårt har det inte varit. Är det egentligen inte så att det är det vi vill se hos andra också? Vardag och livet. Kanske lite mer av det från oss.
p.s jag har levt i 9 år nu med teorin att sandfärgat kakel(dåligt från bauhaus) och bård kommer att bli inne igen för eller senare… och nu ser vi trendenserna.
Kram
Pingback: Hej Fredag! - En Lång Blondin - En Lång Blondin
funderat så mycket på det här den senaste tiden, och satt mest och bara nickade instämmande under tiden jag läste det här inlägget.
men jag har en viktig grej som legat i mitt bakhuvud under samma period som jag funderat på det här och känt rätt mycket prestationsångest: när jag efterfrågar feedback från mina läsare är det ALLTID den helt vanliga vardagen de vill se mer av. alla välarbetade inlägg likt magasin uppskattas – men mina läsare vill också se “den skitiga baksidan”. se att allt inte alltid är toppen, fint och glatt. det tycker jag har varit skönt att tänka på när jag funderat som mest, att kravet från mina läsare inte är ett magasin – även om jag själv ibland känner så. jag har så många gånger tänkt att min vardag är den tråkigaste någonsin, men det var det absolut mest efterfrågade när jag gjorde undersökning sist. den mest tråkiga vardagen någonsin intresserar ändå!
nu blev det kanske mest svammel och kanske rätt så otydligt, hehe. hur som helst, tack för det här inlägget <3
Det var väldigt intressant att läsa vad du skriver, du har satt fingret på så många saker jag själv tänker ofta och det är inte lätt när man själv bloggar att uttrycka sig “korrekt”. Jag bloggar också, idétorka får man oftast när man läst för mycket av det man egentligen skulle låta bli! Du tar underbara bilder, när någon har den talangen blir vardagen alltid så mycket mer intressant, bilderna på din dotter är underbara,så fulla med värme & kärlek. Personligen gillar jag mer att se en vacker blyertspenna någon köpt för att den är unik, en vacker vy från Stockholm- än tre uppradade Chanelpåsar som just “shoppats”.
Jag tycker alla dessa ärliga transparenta inlägg är så himla viktiga! Och undrar också varifrån denna press kommer? Kanske från bloggvärlden själv? Jag som läsare förväntar mig då verkligen inget onlinemagasin (kan t o m sakna den gamla bloggformen och tycker detta mer magasinliknande format inte riktigt är för mig), förväntar mig inte heller att småbarnsföräldrar (och andra) ska orka/hinna producera content varje dag eller att allt är perfekt eller att läsa om resor, nya outfits, renoveringar osv. Jag älskar att då och då få en liten inblick i era liv, en glad bild på Doris i gungan är så fint att ta del av och för min del behöver det inte vara mer än så
Hoppas ni inte tappar sugen allihop utan fortsätter blogga men på era sätt och utan att känns pressen!
Läser din blogg för att följa dig och din vardag inte något tjusigt magasin. Så fortsätt som du gör och tappa inte sugen!
Jag säger bara fortsätt blogga om det du just skriver om! Du gör det så bra. Som en blivande mamma vill jag fortsätta läsa om vardagen och ärliga texter. Ha det så fint och må väl ?
Det var skikkelig fint! Har egentlig ikke noe annet å si enn at det var veldig fint skrevet.
Så skönt att läsa lite vettigt folk som lyfter detta. Din blogg är en av mina favoriter, kanske just därför att du känns som “en vanlig människa” som inte äter utefrukost jämt (vem orkar ens det?!?) och åker på pressresor hela tiden. Den sortens bloggar läser jag typ i stället för att se på TV, men det känns inte som det finns någon verklighetsförankring i det riktigt. Jag är helt OK med färre inlägg, det fina är ju att man faktiskt får ta det i sin egen takt, det blir liksom mer på riktigt då. Tror som du säger att vi inte kommer orka med det perfekta länge till. Heja dig som lyfter det fina i livet (för det måste man ju få göra) och samtidigt inte renoverar badrum på löpande band. Sånna behöver internet fler av 🙂
jag tror att det håller på att delas i två läger, ”influensers” och ”vanliga personer”. Personligen kan jag tycka att dagens sk influensers ör så otroligt ointressanta. Det är sammasammasamma och något jag absolut inte kan relatera till. Något ouppnåbart och något jag inte ens vill sträva mot.
Tror att ni som orkar stå på er och vara ”vanliga mänskor” kommer behålla er trygga läsarskara medan 100k-kontona på instagram kommer folk så småningom tappa intresset för.
Men vad vet jag?
Tack för en bra blogg!
Håller helt med Emma. Din blogg är så gott som den enda jag fortfarande läser som liknar ett magasin. Har helt tröttnat på att läsa om och se perfekta ytor, numera vill jag läsa om sånt jag kan relatera till! Tror fler går åt det hållet, i alla fall folk över 30? Tips är att inspireras av bloggar som Hej hej vardag, Knivlisa och Cissi Wallin istället för de där ytliga, stressande magasin-bloggarna. Och våga gärna visa dammråttor, vardagar och deppdagar. 🙂
Kloka vän. Jag älskar dig precis som du är ? Och din blogg. Och Doris.
Du och Din blogg är fantastisk just som den är ✨
Pingback: Sista dagarna av mammaledigheten - IsabellePedersen - IsabellePedersen
Jeg så enig så enig med deg Isabelle! Det blir et press for mange når fokuset ofte er dyre merkeprodukter, dyre reiser, eksklusive skjønnhetsprodukter, stadig oppussinger og gourmet-mat. Jeg kan selvfølgelig bli litt inspirert av det, men det som inspirerer meg aller mest, er når folk viser hverdagslivet. Når de finner noe på loppis, når de baker eller gjør noe koselig. Hvordan hjemmet deres ser ut, eller et bilde av familien. Det er de bloggene som fokuserer på miljø, mennesker og hverdagslykke som fenger meg mest. Og din blogg er kjempefin Isabelle! Jeg håper du ikke mister inspirasjonen, men heller bare står på med noe som føles som ditt eget 😉
Alltså, det är så synd att den här pressen verkar finns hos många av de bloggare vars bloggar jag följer! Det lustiga – inte haha, men ironiska kanske – är att jag tror att många av oss läsare inte alls vill se det där perfekta? Eller jag menar inte, inte vill se alls, utan det är inte det som är trevligast att läsa. Personligen hoppas jag nästan alltid över inlägg om lyxiga frukostar, luncher ute, presenter som nån fått eller fester eller resor nån varit på. Jag läser mycket hellre om hur någon tänker kring sitt jobb, kring kreativitet, kring vardagen. Jag älskar inlägg där (vanligt) folk tipsar om lättlagad mat, filmer att se eller böcker att läsa. Outfitsinlägg med bara nya kläder känns tråkiga, då är det mer givande med helt vanliga kläder som man använt tusen gånger men som man nu hittat ett nytt sätt att kombinera på. Jag föredrar när bloggarna jag läser känns som att hänga med en som kompis, inte som en kändis. Och som med en kompis skulle jag aldrig känna att jag kan förvänta mig en prestation – bloggaren kan posta hur ofta eller sällan som helst, det viktiga är innehållet, inte frekvensen. Sorry för lång kommentar, men detta har jag tänk på mycket! 😀
Härligt ärligt! Och en känsla som med all säkerhet både bloggare och icke-bloggare känner igen sig mycket i.
Ville bara säga Hejja dig och kram! Förstår din prestationsångest, för den har man ju i livet oavsett om man bloggar eller inte. Att kollegor renoverar och köper lägenheter, själv köper man hundmat och en vas på myrorna ibland.
Men charmen med dig och din blogg är just att det är vanligt, inte överdrivet utan bara trevligt och inspirerande. Hoppas du hittar en nivå som känns bra nu när du ska börja jobba och så, ser fram emot att fortsätta läsa. Kram från en till i Sumpan!
Pingback: I bloggverdenen IV - Et katteliv
Hej! Är inte inne här så ofta men tycker väldigt mycket om din blogg. Ville bara kommentera att just såna här bloggar ger ju energi och relaterbarhet istället för hets. Internet kan få en att må så himla dåligt och kraven bara ökar. Känner igen det där med badrummet – suck! Kan det inte bara få levas i hemmen liksom. Jaja, ville bara säga – keep it up! I den utsträckningen du hinner, vill och orkar såklart. Fantastiskt att skapa något istället för att som jag – mestadels konsumera det andra skapat. Heja!