Sista dagarna av mammaledigheten

Hej kära ni! Återigen, TACK för alla era kommentarer på det här inlägget. Ni är så fina. Och jag vet ju någonstans att perfekt blir så himla tråkigt i längden, och att det bara är en själv som får den där himla prestationsångesten, och att ett badrum från 90-talet är precis lika dugligt att bajsa/bada/borsta tänderna i. 🙂 Tanken med inlägget var mest att ventilera och förklara vad jag brottas med, och varför jag inte har lika stor blogglust längre. Fick dock större nu, efter er boost att jeg duger som jeg är, so to speak. Vet också att vardagsbloggarna är grymma och inspirerande, men på något vis känns det alltid som att de som har dessa är så himla roliga och smarta och finurliga, så kanske skulle jag få ännu mer prestionsångest där, för jag har liksom inte den där roligheten naturligt, skulle få kämpa arslet av mig.

Det jag tänker att jag är bra på är ändå att fånga det fina i vardagen, och det är ju det jag tycker är kul. Och så blandar jag upp med lite personlig vardagsrealism i mina texter. Och då känns det fint att veta att ni ändå gillar det en gör, när en själv känner att en tappat riktning lite. Så återigen, tack för det!

Kolla vilka fina ranunkler förresten! Köpte 30 stycken för 120 pix häromdagen på Odenplan. Så bra pris ju, brukar ju kosta lika mycket för typ 10 st på andra ställen. Jag köpte hur som helst 30 stycken att njuta av under mina sista mammalediga dagar. För på torsdag börjar jag nämligen jobba!!!!

Alltså, herreguuuud!!! Det har gått så in i helskotta jättefort!!! Kan inte fatta att jag varit med det här gullot i stort sett dygnet runt i 7 månader. Kommer längta ihjäl mig efter henne på dagarna. Men en vänjer sig eller? Vad säger ni som varit föräldralediga? Känner verkligen att det är så mixade känslor att börja jobba. Ska bli jättekul och skönt att ha ”vuxentid”, men kommer ju sakna att snusa bebis i sängen varje morgon och aldrig känna att en behöver stressa iväg någonstans. Har aldrig tidigare i livet upplevt det lugn inom mig som jag känt på sistone. Har känt mig så tillfreds och ostressad.

Tycker verkligen att mammaledigheten har varit helt fantastisk. Eller, i början var det tufft, men nu på slutet har jag njutit av varje sekund. Det har verkligen gått att njuta på ett helt annat sätt när jag vetat att jag har ett jobb att börja på. Att vara arbetslös och ”ledig” på obestämd tid är ju liksom alltid lite stressande, och så länge jag inte visste nåt om framtiden kunde jag inte njuta på samma sätt som jag kunnat nu. Åh, vet inte om jag är redo att lämna Doris varje dag, men är en nånsin det? Det är ju inte som att Basse var redo att lämna henne, men han fick ju göra det redan efter tre veckor. Nu är det hans tur att va med kotten hela dagarna, och det känns ju fint. Det ska nog gå bra det här. Det är ju bara att köra.