En önskan om gröna fingrar och vår

I helgen köpte jag detta lilla träd. Vill liksom bara fylla hela hemmet med klorofyll. Och helst få det ute asap! Men nu är det nära! Ute alltså. Inomhus är det en bit kvar till målbild.

Planterade även om några av mina växter. Vågade dock inte mig på min stora monstera. Så rädd att den ska dö! Jag har i stort sett aldrig planterat om växter (har hemskt ogröna fingrar). Dock verkar det ha gått bra med växterna i helgen, så jag kanske vågar mig på monsteran nu till helgen som kommer. Tror det.

Och alltså, måste ju erkänna att den här stunden i söndags var rätt så jäkla härlig. Det är ju nåt som händer i kroppen när en stoppar händerna i jord, så är det ju. Är lite taggad på att faktiskt jobba lite med färgen på mina fingrar. Grönt nagellack borde jag ju få till! Eller kanske jag har det nu när jag ändå börjat lite?

Hade den här lilla hipstern som hjälpreda på uteplatsen. Hon satt och viftade med en diskborste men hade nog helst stoppat munnen full med jord.

Vet att jag är partisk, men hur gullig är mitt barn? Så gullig att jag då rakt inte klarar av det emellanåt. Vill trycka in hennes kinder i min mun och klämma sönder hennes knubbiga lår. Min lilla bumling.

Det är någon slags stillhet i Stockholm nu. Så naket på nåt vis. Och så mycket hopp i luften. Allting taggar för att explodera. Det är helt underbart. Allt det fina framför oss.

Doris första vår. Tänk va, att mest ha upplevt mörker och känslan av att ligga instängd i en vagn med tusen lager kläder. Snart får hon känna hur det är att gå barfota i gräset.