Idag för exakt 25 år sedan satte jag och min vän Nina oss på en buss till Svanskogs Folkets Hus för att planka in på ett gymnasiedisco. Vi gick i åttan, livet lekte och vi hade hela världen för våra fötter. Inte visste jag då att den där bussresan skulle förändra hela mitt liv. Den skulle ge mig inte bara en egen herr Bååth och två fantastiska småjollar utan framför allt ett ankare. Ett livsankare. Det är vad du är för mig Robert.
