Mitt lilla franska förråd, del I.

Jag hade precis fallit pladask för en gammal köpmansdisk och min man och jag kånkade ner den i mitt rekvisitaförråd när jag fick en till synes galen idé. Ni vet en sån där idé som man liksom bara inte kan få ur skallen…

Tänk om man kunde skapa en speakeasy loppis. Ni vet lite som en hemlig bar, fast en pop-up-loppis. En loppis som man nästan inte ens kan hitta till och där all marknadsföring egentligen handlar om att det sprids från mun till mun.

Ni som känner mig förstår nog att den här idén var omöjlig att inte genomföra. Det blev också ett ypperligt tillfälle att testa min tes om att marknadsföring inte behöver göras så som alla andra gör. Och att det inte behöver kosta skjortan att göra något annorlunda. Allt behöver heller inte vara sökbart, superavancerat eller digitalt. Om man tror på en idé och lägger ner tillräckligt med tid och energi på att genomföra den ända in i minsta detalj så funkar det ändå. Om hjärtat och själen är med. Och om grunden och tanken är ”good shit” såklart…

Jag tog fram en logotyp som utgick från koordinaterna till den plats där dörren till mitt lilla förråd ligger. Jag köpte de allra vackraste puderrosa papperspåsarna, förpackningarna, etiketterna och silkespapperet och la min själ i att allt skulle bli helt perfekt in i minsta detalj. Ja, för sån är jag. Ska man göra något ska man göra det all the way. Ända in i minsta, minsta, minsta detalj.

Jag utgick från alla prylar jag hade i mitt förråd och såg en liten hemlig fransk boutique framför mig. En trappa ner på en liten mysig vårvarm bakgata i Paris. (inte för att jag har varit i en sån, men ändå).

För att kunna få till känslan av min lilla franska pop-up-loppis ville jag styla med massor av blommor, och som tur är min vän Linda utbildad florist så hon var snäll och hjälpte mig att välja blommor som passade in. Alla i samma färg som mina papperskassar och mitt färgtema.

Vårt mål med blomvalet var också att ta tillbaka amaryllisen från sin typiska plats som julblomma. Linda lärde mig nämligen att de faktiskt är som allra vackrast precis just nu. Visst är de magiska. Mer amaryllis till vårfolket!

Köpmansdisken var den perfekta platsen för alla vackra ting jag samlat på mig genom åren. Fjädrar, parfymplaskor, doftljus och gamla kemiglas.

Gästerna som kom fick bryta varsin fortune cookie. En del av deras fortunes sparade jag sen i översta lådan på disken tillsammans med gamla blad från en ledsen ranunkel. Det blev så vackert.

Kön ringlade sig lång utanför mitt förråd när klockan slog 12.00 i fredags och jag öppnade dörren med Édith Piaf ekande i högtalaren… Allt hade gått i lås. Allt mitt slit var värt mödan hundra gånger om. Min tes funkade.

Jag återkommer med fler blogginlägg om mitt lilla franska pop-up-förråd och hur jag ser på annorlunda marknadsföring inom kort. Au revoir!

Foto: Katrin Bååth