Jag lyckades inte ta med min cykel på tåget till Varberg som jag planerat. För hela Malmö höll på att regna bort.
Vilken tur att Kristin cyklar överallt. Och gärna med mig plus alla väskor där bak.
Så efter skön SUPtur i motvind i 2 timmar cyklade vi längs med Kattegatt den här sista eftermiddagen i augusti. Hon där fram, jag där bak. Och visst är det fint det där när man, någon gång ibland, som mamma, bara lämnar söndagen med städning, snoriga älskade barn och logistik inför veckan. Och bara är en helt vanlig tjej som blir skjutsad bak på en cykel en något molning sensommardag genom Varberg och pratar om varför man läser alla MinKamp av Knausgård och hur egentligen ett fik vid havet ska se ut.
Som Karl Ove (Knausgård) skulle ha sagt:
Fred
Och du Kristin, tack för skjutsen.
