Jag fick en julklapp i dag. Från en ny vän. En vän som vet hur man gör saker noggrant och långsamt.
Jag har varit en ganska tråkig mamma,sambo och arbetskamrat vid några tillfällen denna vecka. Så känner jag själv. Allt har gått alldeles för fort för mig och min hjärna. Då får jag lite panik inombords. I morse precis innan julavslutningen på skolan försvann min mobiltelefon. Jag kom på det någonstans under Nu tändas tusen juleljus. Och det sista jag minns är att jag stoppat in en tvätt innan vi sprang ut i bilen. (varför det…just då??? kan man undra..)
Hade jag lagt mobilen i tvättmaskinen?
Ett paket fick jag. Det var från Sofia på Mokkasin.
Sofias paket fick mig att stanna upp. Mitt i allt ihop det där som måste hinnas med just i dag. Sista jobbdagen innan jul.
Allting var så fint. Och gjort med eftertanke. En liten tråd med en stjärna. Ett litet kort i en liten påse. En blommig tejpbit.
Jag andades och log. Och öppnade det väldigt långsamt tillsammans med min dotter. Vi tittade och pratade om varje liten detalj.
Det är ju så jag vill att det ska vara. Livet. Med eftertanke, med närvaro, med känsla. Slow living.
Så mitt löfte för 2015 till mig själv är just det. Kom i håg lapp till mig själv.
Tack Sofia. Tack alla. Tack livet.
Nuuuu tändas tusen juleljus.
Love Peace
Mobilen…. ja men den låg på tvättställningen bredvid maskinen. Så klart.
