Sitter här i soffan och ute på Öresund stormar det. Jag längtar till ett litet hus i Venice, Santa Monica…nu.
När jag läste Tant Johannas inlägg om Hannah Henderson och hennes familj så bara kom det tillbaka. Min tanke, tänk att få bo där i ett litet hus. Bara ett litet tag. För det är ju egentligen underbart här. Kanske man skulle prova någon gång.
Jag gillar att husen är så små. Och jag skulle springa på morgonen på stranden, äta middag på Gjelina, njuta av solen, hänga på Abbot Kinney Boulevard, handla mat på Whole Foods och äta hamburgare på Umami Burger med barnen.
I går kväll begav jag mig tillbaka i smaksinnet till Gjelina. Jag stekte brysselkål i olivolja, hällde över en limevinegrettte, hackade koriander och valnötter och spred över. Swisch så var jag tillbaka på min nya favoritrestaurang.
Om det bara slutade att vara mörkt, blåsigt, grått och regnigt utanför mitt fönster så hade jag nog inte tänkt så här…
Love
Detta inlägg har en kommentar
Tänk, i hela världen gäller samma sak – ju finare väder (dvds varmt och soligt) desto mindre viktigt är boendet. Alla träffas ju ute istället och lever sitt liv utomhus, inte ihopkrupna inomhus med levande ljus och elementen på max, såsom vi tvingas göra här. Mys där är att samlas på en strand eller en trottoar och hänga och prata. Här måste vi bjuda hem varandra och se vem som orkar ta sig ut i kylan och mörkret. Hela vår livsstil och vad vi sätter värde på har med vårt klimat att göra. Hur lever de som har det kallare och mörkare än vi?