Det där huset i Klampengborg dröjer kvar i mina tankar. Jag gillade väldigt mycket att det var tegel och svarta fönster.
Det ser inte mycket ut för världen med terassbyggnation utanför och ett mumsande filmteam. Det var så stökigt inne till slut att vi fick äta ute i kylan. Huuuua….
Men vad vackert det var. Sätt på juniglasögonen och kisa med ögonen så fattar ni hur det ser ut om några månader.
Peace
