Vi plockar en massa bär här på torparägorna. Min son vandrade runt med mig härom morgonen och plockade blåbär. Plötsligt när vi satt där på huk vid en blåbärsbuske så sa han: ”Mamma, vad mysigt vi har det. Det här är livet på landet…” De där orden värmde i hjärtat. Vi har längtat så efter just all denna natur som vi vill ge våra barn när de växer upp. Vi lever vårt liv i Malmö, i ett radhusområde med perfekta trädgårdar och ingen skog i närheten. Både jag och min man har vuxit upp mellan skog och hav, på sommaren, nära naturen, och det har gett oss så mycket.
Och kompisar kommer på besök och då visar min son dem, bären.
Och ja, det blev pannkakor med blåbärsylt. Halleluja!
Och så var det den där katten. Som barnen döpte till Sunny, efter just Bill Withers låt. Han fick mat bo så länge hos vår granne. Det visade sig vara en kille och han bor på en stor hästgård i närheten. Det kom vi fram till efter att jag lagt ut honom på en Facebook grupp för försvunna katter. Och oj vad det spred sig och slutligen hörde en ägare av sig och kom och hämtade honom. 1 timme senare satt han där igen och mjauade vid vår dörr. Han kanske bara gillar att vandra runt i husen antar jag.
Livet på landet….
