Min Mai är mycket som jag. När jag var barn älskade jag Lilla huset på prärien. Det gör hon med. Huvudet är fyllt av livet förr i tiden, hur gjorde de då och varför. Hon älskar att intervjua mina föräldrar och andra äldre om hur det var. Denna sommar är perfekt för henne. Ett eget torp, ett stall med gamla spiltor, en stia där grisarna bodde en gång och överallt gamla saker. Hon går runt i mina gamla klänningar som min mor sydde 1979. Och är Laura. Jag älskar det. Och minns hur underbart det var med den där världen.
Vi åker och fikar i hamnen i den röda klänningen och hon är vackrast av alla. Bli kvar här ett tag till, älskade unge. I denna drömålder då man slukar böcker och fantasin får leva fritt.
Du och jag Maisan, du och jag.
Love
