Jobbar hemma de sista dagarna. Har hittat en ny kontorsplats. Det är ju så med frilanslivet. Kontor kommer och kontor går. Kul att det går så bra för Garbergs, och de anställer fler ADs, där jag hade min kontorsplats tidigare, Heja er! Men föstås tråkigt för mig att lämna dem efter flera år ihop.
Bl.a många andra har Garbergs gjort den underbara kampanjen för Hövding We are cyclists med übercoola Hanna Stefansson, foto av Linda Alfvegren.
Nu ska jag flytta in på en annan kreativ och inspirerande plats. Mer om det snart. Känns väldigt kul!
Så här kommer lite hörn hemma från mig och min vardag på hemmakontoret.
I min inredning går jag mycket på känsla och minnen. Den trasiga kakelplattan med en sura ur koranen har jag fått för längesedan av en kär vän, solen har Mai målat på dagis i en annan tid, vykortet på Ingmar Bergman skickade jag till min man från Gotland i somras, bilden fick mig att tänka på honom, vårt nya torp och vår kärlek och det målade skeppet köpte jag på min resa till Kjerringøy, det är en målning av ett fiskeskepp utanför Lofoten. Norge fastande verkligen i mitt hjärta.
Äpplen från torpet. Denna helgen samlade vi ihop två påsar fallfrukt och i går gjorde jag 8 burkar med äppelmos som ska räcka hela hösten och kanske lite vinter till Jacks morgongröt.
Den gröna krukan är helt knasigt trasig men jag älskar den och har helt enkelt inte haft tid att byta ut den…
Loppisfynd lever sitt liv med nya saker. Denna underbart organiska kruka köpte jag på Le Kiosk.
Rosa liljor hyser jag en svag kärlek för. De luktar lite väl mycket i mitt hem. Och de börjar tröttna lite… vasen har jag köpt på Ikea för en väldans massa år sedan. Och den är fortfarande lika perfekt för liljor tycker jag.
Min bokhylla är lika organisk som alltid. För att jag gillar det och för att jag inte haft tid att sortera den som jag planerar så många gånger. = Livet
De här två små bilderna köpte jag förra veckan i Köpenhamn på Dora. De beskrev på ett tragikomiskt vis min känsla de senaste veckorna.
Är det bara jag som haft en förvirrad känsla denna första månad efter sommarlov, med allt nytt för barn i skolan, sura och glada barn och krångligt att ta sig tillbaka till vardagens uppstyrda tillvaro. Kanske vi kan skylla allt på… sensommaren som tog oss med storm. Vi har helt enkelt haft det för bra i September.
Nanna visar också några hörn av sitt liv HÄR. Och pratar om prestationsångesten som ibland kan uppstå för en bloggare. Men det behöver ju inte vara så märkvärdigt allt tänker jag. Bara en bild från just nu kan vara lika spännande som något som man tänkt igenom i många dagar och nätter.
Kärlek.
