Det var här det började. Mitt liv som stylist. Vid just den här symaskinen. Den är min mammas. Och hon har haft den i minst 45 år. Och den bara kör och kör och kör. Som en gammal traktor.
När jag var barn sydde jag massvis. Verkligen. Alla i min närhet hade olika designer gjorda av moi. Jag fick aldrig femma i slöjd för jag följde inte alltid mönster och normer. Jag provade mig fram och följde mitt hjärta. Min fröken försökte desperat förklara att jag skulle direkt få det där högsta betyget (på den tiden….stenåldern…) om jag bara kunde hålla mig exakt efter mönstret. Men då blev det ju inte lika fint tyckte jag. Jag såg skillnaden på när jag gjorde som det var förutbestämt och när jag free stylade. Det blev den där fyran år efter år. Och ja… det var jag som blev stylist.
Min dotter älskar att klä ut sig, precis som jag gjorde. Och det ska hon alltid få göra. Om hon vill. Just nu syr jag en ”Lilla huset på prärien mössa” åt henne. Och hon syr själv egna ”skapelser” (som min mamma kallade mina tidiga verk)
På söndag 16/10 kl.11-15.30 hittar ni mig och några andra frisinnade personer i Malmö Operas vackra foajé där ni kan släppa lös fantasin och pimpla boots för glatta livet. Marcus Olsson berättar om sitt arbete med kostym till uppsättningen. Helle Robertsson håller ett litet inspirationsföredrag om hur man kan pimpa gammalt så att det både lever längre och blir roligare. Sen drar vi igång en workshop och pimpar och redesignar gamla skor. Kom dit vet ja! Alla är välkomna!
happy friday och love
Måste påpeka att min slöjdlärare har återkommit till mig och sagt att hon hade fel. Jag var värd en femma. Det känns bra. Och jag skulle faktiskt kunna tänka mig att vara slöjdlärare.
Detta inlägg har en kommentar
Vilken upprättelse! Jag fick heller aldrig högsta betyget i slöjd, just för att jag inte följde mönstren eller gjorde exakt som man sa. Som vuxen syr jag massor, och skulle älska att få den kommentaren du fick. ?