Vi har haft fullt upp varje helg hela hösten känns det som. Alltid något planerat och en massa måsten. Denna helgen har vi inte det. Och oj vad vi behövde det. Inte bestämma något. Bara ta dagen som den kommer. Njuta av novembersolen. Ljuset som finns i vårt fina hus.
Bara mysa i ullstrumpor hela dagen. Kanske spela spel. Eller inte.
Längta till L.A men ändå tänka att det är allt bra skönt hemma.
I veckan åt jag lunch med en kär vän som jag inte heller hunnit bara vara med under hösten. Vi brukade ha våra dagliga snicke snack om ditt och datt över morgonkaffet på kontoret. Nu fick vi snabbt snicke snacka över en lunch. Det funkade det med. Och hon är alltid lika snygg. Den där Nina.
Hinna reflektera över mina blommor och ge dem lite gödning i form av kaffesump.
Fundera över om detta är vintern som jag hann med att ta in det där vita möblemanget innan snön kom och hann smälta igen. Antagligen inte.
Titta lite extra på tavlorna. Och tänka på att de faktiskt är väldigt vackra.
Fundera över om jag ska flytta den där vita lampan till den andra soffan. Tänka att kanske detta jullovet hinner jag sortera min bokhylla.
Och det fanns tid att sätta på sig varma träningskläder, tvinga sonen att klä sig varmt och hoppa upp på cykeln och hänga med ut på en löprunda till lekplatsen där vi hade picknick med hans kompis och kompis mamma. Toppen.
Ta lite bilder av det hela(inte löprundan dock). Reflektera.
Allt det hann jag äntligen denna lördag.
Nu ska vi äta kött och potatisgratäng, som min älskade kände att han behövde efter att han varit på partyrunda i går(stackars pappa 40+), chokladpudding(sån där på påse….inget svårt denna dag). En perfekt lördag liksom.
Love
