Varje morgon passerar jag Järntorget. Precis just nu är det som allra finast och jag skulle gärna lägga mig och vila där under träden med dom skira, kompakta blommorna tätt omkring. Jag har tappat bort mig lite igen om ni undrar var jag är. Hjärtat är fullt av lycka men också sorgliga saker. Sådant som aldrig kommer att rymmas i den här bloggen.
Den här typen av fint kan göra mig knäsvag. Hon ska sitta på min vägg alldeles snart, ihop med en kanske ännu finare. Men nu tar vi ett djupt andetag, kaffe och fokuserar. Snart snart.