De sista bilderna är så speciella för mig.
Det grumliga nyförlösta som finns i min blick. Det var den första dagen som jag tog på mig en klänning, efter det att hon kommit. Det tunna gamla bomullstyget som smet åt kring en kropp som för mig var ny.
Fortfarande så darrig, mjuk och liksom trasig.
Plötsligt vara jag ensam i min kropp igen.
Samma jag, fast ändå inte alls.
