Jag har tipsat om Sofias blogg Lomeyende även tidigare. Men jag vill göra det igen.
Överlag vill jag bli mycket bättre på att dela med mig av mina guldkorn.
Jag har följt Sofia sedan länge, sedan en tid då vi båda bodde i Stockholm och delade en dröm om en annan typ av liv.
Jag beundrar henne för hennes enorma kreativitet och målmedvetenhet, men också för det stora mått av självransakan som ofta finns i hennes texter. Jag tycker så mycket om människor som ger en känsla av att aldrig riktigt ha tänkt klart, som istället drivs av en ständigt närvarande hunger att lära och förstå lite mer.
Sofia bor i en liten vedeldad röd stuga på landet, hon dansar ensam om kvällarna och duschar i regnvatten.
Och hennes hem är just ett sådant som jag älskar, ett där det syns att någon lever.
