Det är bara vi två i ett par dagar.
Flyttkartonger och ett regn som aldrig verkar ta slut riktigt. Jag känner en sådan hunger efter att få lämna dörren öppen, efter fötter i gräset och sol i nacken.
Till helgen säger någon.
Och jag hoppas innerligt.
I väntan på liljekonvaljerna.
Jag spelar sönder och samman, Broken med Jake Bugg.
Tycker mest om live-versionen eftersom den inte är direkt perfekt.
Kanske är det en av mina sämre egenskaper.
Det där med sönder och samman.
När jag var 16år så spelade jag in den där radioplågan Burnin’ på ett helt kasetteband, lyssnade och skrev en killes namn gång på gång över en halv toalettrulle.
Och i han var jag inte ens särskilt kär.