Jag fick inget körkort förresten.
Blev så ledsen att jag var tvungen att lägga mig under en lönn på Strömsholmen och gråta lite.
Sådär ledsen ni vet så att man gör bäst i att hålla andan och skaka lätt på huvudet när den grinige mannen i sätet bredvid frågar om man har några frågor.
För andas man så gråter man kanske rakt ut.
Och ur bilen mittemot hoppade en tjugo-någonting tjej ut och dansade en segerdans.
Så typiskt.
Fast mest var det nog luften som gick ur mig. Jag kämpade hårt, men det räckte inte hela vägen.
Sådant smakar alltid surt.
Nu har jag några veckor på mig att lära mig köra bättre innan det är dags igen.
Med heltidsjobb, bebis och husrenovering känns det minst sagt tight.
Nåväl.
Trädgården står i blom och det är fantastiskt att vara hemma igen.
Och, efter lip kommer blodad tand.
