Tröttheten hinner ikapp mig på torsdagseftermiddagen.
Då, när kaffet inte längre smakar gott.
Och i min bröstkorg vilar ord som handlar om livet. Ord som jag tidigare känt men vars innebörd berikats med ytterligare en dimension.
Jag ligger vaken en stund då de andra somnat och stirrar i det svarta.
Till helgen kommer ledig tid.
Och jag väljer mellan att komma ikapp med tvätten eller att åka till havet.