Han talar om innerfönster och drar en filt över sig till morgonkaffet.
Men jag är inte där än.
Även om just den luft som omöjligt går att ta miste på möter mig då jag stiger ut på kökstrappan tidigt på morgonen.
Platsen där två årstider möts, den har alltid varit min sämsta.
Jag är en sådan som vill stanna.
En sådan som dröjer sig kvar.
