Jag vaknar två timmar innan klockan ringer.
Försöker känna efter om jag är stressad eller bara utvilad. Räknar timmarna från dess att jag somnade med min dotter på armen. Kroppen känns pigg, men sinnet är fullt av obetalda räkningar och tider som behöver bokas av och bokas om. Jag vet inte om det är det som väcker mig. Men jag har köpt ett nytt block, ett sådant med flikar i olika färger. Olika färger som skapar en illusion av kontroll, för mig att vila i.
Jag tänker att detta ska bli bra.
Att jag måste ringa den där förskolan idag och fråga om vi kan få komma och hälsa på. För jag vet ju hur fort tiden går.
Men jag är såklart rädd för att det aldrig kommer att kännas bra.
Rädd för hur min sinnesstämning kommer att ligga till grund för vart jag riktar mitt fokus.
Jag kommer med all säkerhet att gråta.
Men jag ska göra det ändå.
(Jag ska skriva i mitt block att jag ska göra det).
