Hon ler på morgonen och trycker sin lilla näsa mot min.
Sen slänger hon sina knubbiga små ben över sängkanten och går med bestämda steg över golvplankorna.
Indie måla, säger hon och lämnar det ännu mörka sovrummet.
Jag hör hur hon flyttar om möbler på det lilla kontoret.
Och i morgonljuset finner jag henne sedan där, uppe på skrivbordet med alla trötta bläckpennor hon kunnat finna.
Byta, en annan och mera, säger hon med huvudet högt.
Och i den 17e månaden när ord som clementin, motorväg och krokodil lämnar hennes lilla mun, då tänker jag att vi nog delar den där kärleken till orden, min dotter och jag.
