Man skulle kunna tro att julen redan passerat hemma hos oss, den lilla har slitit ner det mesta av glittret från granen och samtliga hyacinter har redan vissnat. Siffran på olästa mail i min inkorg närmar sig 100 och hunden släpper de sista av sin päls över golvet.
Han säger att januari blir en långsam månad, och det måste också jag välja att tro på.
I nästa andetag berättar han om ett fönster där det regnar in och en kortsida där man ännu inte riktigt vet hur mycket som är skadat. Och jag känner stor skam över min frånvaro i renoveringsprocessen.
Stor skam.
Men nu ligger tre dagar av ledighet framför mig, jag ska delta, backa lussekatter, ha långa samtal med min bror som landat i vårt gästrum och besöka ett tivoli med min dotter.
Och påminna mig själv om att det bästa vi kan alltid är gott nog.
Så måste det vara.
