Har så många fina afghanska smycken som ligger och väntar på att få bäras.
Innan sommaren kommer åter, tänker jag.
Tiden att arbeta med mitt eget företag, har som ni säkert förstår, fattats mig. Tanken på att dess tid kanske är förbi har florerat i periferin.
Men jag har låtit den vara så, varken tagit den till mig eller skjutit den från mig.
Jag har hela tiden med mig en slags grundtanke om att denna tid där jag befinner mig nu, inte är för beslutsfattande av det slaget.
Kanske innan sommaren kommer åter,
tänker jag.
Ibland har jag även tänkt att min lust att skapa och min förkärlek för det autentiska och ankomna har sjunkit undan i mig, gjort reträtt och liksom lämnat rymd åt annat.
Ibland har jag tänkt att jag inte funnit balans. Ännu.
Och ibland,
ibland känns det om att allting fortfarande finns kvar.
Som att jag får utlopp för kreativitet och skapande i mötet nu. Som att min förkärlek för det autentiska bara skiftat, från tingens historia, till människornas.
Så kvar står jag då med frågan, om jag behöver dem båda?
