Jag kallar henne Olivia.
Varje kimono som passerar mitt hjärta vill jag helst ge ett namn. Det har bara blivit så.
Någon har sytt henne före andra världskriget och jag tänker att hon nog legat stor del av sitt liv i en låda, då tyget är snudd på fritt från fläckar av liv.
Siden är så speciellt, när det gäller traditionella kimono från Japan så har dessa över tid sytts i så många olika tekniker/vävningar.
Det har tagit mig år att kunna känna med blotta ögat vad som kommer att falla på just det där viset som jag eftersöker.
Nästa måndag uppdaterar jag äntligen butiken med lite nya skatter.
Olivia, bland annat.
