Ute, doften av regn och kaprifol.
Jag håller henne nära och tänker mycket på vår relation nu. Ibland upplever jag nästan hur den pulserar.
Jag drar henne till mig…och jag släpper lite. Drar, och släpper. Med mjuka händer.
Egentligen är släppa ett dumt ordval, för vad det handlar om är snarare att hon blir sin egen, hela tiden, lite mer, och lite mer.
Och en regnig dag i juli så tänker jag att det utan tvivel är det vackraste jag fått beskåda.
