Mor lilla mor, vem är väll som du

Tänk att vissa minnen kommer man ihåg så starkt och dom gör sig påminda på så olika sätt – vi får kanske en behaglig känsla av en doft, en härlig känsla av vissa röster, ljud eller färger. Ett känslomässigt minne kan göra att vi färdas tillbaka till barndomen och få upp minnesbilder som vi trodde vi hade helt glömt av.

Min mamma Margareta gick bort för 6 år sedan efter en lång tids sjukdom. Idag är den 24:e april och min mamma skulle fyllt år. När jag bodde hemma och mamma fyllde år så brukade jag väcka henne med frukostbricka och sång. Jag minns hur jag vaknade på morgonen, försiktigt tassade ner till köket. Satte på kaffekokaren som puttrade högljutt medans jag öppnade köksdörren och sprang ut barfota i det daggstänkta gräset. Till ljudet av skogsduvan plockade jag påskliljor och blå pärlhyacinter från rabatten, de skulle sättas i vas och få pryda mammas födelsedagsbricka. Två falurutbröd breddes med mycket smör och många skivor ost och sen en djup tallrik med filmjölk, cornflakes och lite socker, mammas absoluta favoritfrukost. Ett stearinljus tändes och ställdes i mässingsljusstake på brickan och högen av teckningar fick också plats. Sen bildade hela familjen ett litet skönsjungande födelsedagståg uppför trappan, med blommor, ljus, present och frukost.

-” Med en enkel tulipan på bemärkelsedan” sjöng vi och öppnade upp sovrumsdörren, där mamma redan satt upp i sängen och log sitt allra bredaste leende. Så fick hon syn på blommorna och sa – Åh vad fina, på min födelsedag blommar alltid påskliljorna!

I mina egna rabatter har jag planterat så mycket påskliljor, olika sorter som förgyller trädgården i gula toner. Idag blommar påskliljorna mamma och jag ska plocka en fin bukett till dig.