JUL MED ERNST PÅ JULITA GÅRD

Ja, ni som följt mig ett tag kan ju förstå hur mycket jag ser fram emot ”Jul med Ernst” i år. Det spelas in på fantastiska Julita Gård i mitt älskade Södermanland, där också min bror bor. Vi spenderar mycket tid där, varje årstid och att få se sitt favoritprogram från just den platsen är ju en dröm. Nu hade jag bara sommarbilder därifrån, och inga från vintertid, men ni förstår ju hur magiskt det är. Igår träffade dessutom min mamma och bror denna trevliga, vettiga och genuina människa på en promenad i området och självklart är jag lite avis. Men ändå glad att de fick chansen och hoppas jag får ha ett samtal med honom i framtiden.

Men, nu till det viktiga i detta inlägg som jag länge grubblat över. Överallt ser jag hat, negativitet, elakhet och bitterhet mot alla dessa människor som vågar vara annorlunda, sticka ut och göra sin grej med livet. På sociala medier, onödiga kommentarer i vardagen och folk som rynkar näsan. Ernst, Håkan Hellström, Mandelmanns bland annat (listan kan göras lång) – alla som står upp för något, är sig själva och sprider positiv energi genom att vara som de är. Vad är ni så rädda för, alla bittra oroliga människor? Hur kommer det sig att ni har så mycket negativ energi och hat att sprida? Vad krigar ni om? Varför måste jag och alla andra som gillar dessa människor och blir inspirerade av deras energi och kreativitet, tryckas ner med era trista kommentarer? Vad är det ni är så olyckliga och nervösa över?

Man behöver inte älska Ernst

Nej, ni måste absolut inte älska Ernst eller de andra, eller det de gör. Ni behöver varken se programmen eller lyssna på musiken. Ni får gärna sitta hemma och muttra negativitet framför tv-rutan, det gör mig ingenting. Men låt mig och alla andra för tusan tycka som vi vill. Lägg inte näsan i blöt. Hata bäst ni vill, men håll det för er själva. Ni behöver inte förpesta min värld med det. Min rekommendation skulle dock vara att lägga er energi på annat och se över ert eget liv en aning. Kanske har ni för mycket tid om ni har tid att lägga den på hat? Kanske kan ni förändra något så ni slipper vara så bittra? Inte vet jag, men ge fan i mig och mina intressen och låt folk vara som de är. Världen skulle vara en mycket tråkigare plats om alla var så trångsynta som er.

Annorlunda = Underbar

Jag är själv en ”annorlunda” människa, har aldrig passat in, varken i skolan, i mängden eller på 9-17 jobb. Just nu utreds jag för ADHD, och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag får den diagnosen. Jag ÄLSKAR att vara den jag är. Den knasiga, alldeles för öppna, känslosamma människan, som ibland drar igång projekt mitt i natten och sover bort hela förmiddagen. Jag är som jag är, och det är vad som driver mig framåt. Tur är det väl att det numera finns yrken och sätt att leva, som passar sådana som mig, som bara mår dåligt över att aldrig uppnå andras förväntningar.

Som jag önskar att fler var lika underbart knasiga och egna som mig och personerna ovan. Önskar att folk kunde börja respektera varandra istället för att trycka ner. Jag har blivit nertryckt av negativ energi i hela mitt liv, och krigar varje dag med att få bort min egen. Om fler började jobba med sig själva istället för att muttra om hur andra är, tror jag de flesta skulle må betydligt bättre. Och om du nu inte kan låta bli att muttra och gnälla, gör det i någon mörk grotta någonstans där sådant hör hemma, och inte i närheten av mig. Tack.

Självkänsla och föräldraskap

Det tog mig 30 år att bygga upp den självkänsla jag har idag. Den är obefintlig vissa dagar, men mer och mer vågar den visa sig som tur är. Jag vågar vara den jag är. Mina närmaste älskar mig för hur knasig och udda jag är, och jag bryr mig inte om dem som inte gillar mig. Jag kommer alltid vara udda – och jag älskar det. Passar det inte, så gå någon annanstans. Man har bara ett liv och jag tänker leva mitt som jag vill.

Jag har många brister, både som människa och förälder, men jag är så lycklig över att äntligen ha funnit mig själv bland alla röriga tankar och känslor. Är så glad och stolt att jag kommer våga uppfostra min dotter till att bli precis den hon vill. Vill hon köra racerbil på proffsnivå, bestiga berg på heltid, köra sopbil, byta kön eller dansa balett, så kommer jag alltid stötta henne. Jag kommer aldrig ifrågasätta eller klanka ner. Jag är bara nyfiken på vem hon växer upp till och lycklig om jag får hänga med på resan.

Med detta sagt, önskar jag samtliga en fin, positiv jul fylld med kärlek och värme. Det finns så mycket hemskheter och sorg i världen att vi måste tänka på att ta hand om varandra och våra olikheter, planeten och framtiden. Det är det enda vi har. Kom ihåg det.

Här kan ni se fler bilder från Julita Gård – denna helt fantastiska plats, där vi delvis ska fira jul. Som jag längtar!