Jag blir alldeles pirrig när jag tittar på min fina förlovningsring. Ibland tänker jag liksom att allt är en väldigt fin dröm, att allt är för bra för att vara sant, att han är för bra för att vara sann! Men när jag tittar ner på den så ser jag beviset för att det faktiskt är på riktigt, att han är min och att jag är hans, och att vi har bestämt oss för att bli gamla tillsammans, och så pirrar det i hela min jäkla kropp.
När Sebastian friade till mig så hade han en tillfällig ring, en ring som jag hade önskat mig i födelsedagspresent. Hans tanke var att våran vän Nathalie, aka feministsmeden skulle göra den riktiga ringen till mig, så att jag skulle få vara med och bestämma hur den skulle se ut. Den riktiga ringen skulle vara klar nu på tisdag, men jag blev lurad! För när jag kom hem i fredags hade Sebastian dukat upp för finmiddag i vardagsrummet, köpt 20 röda rosor och så gav han mig ringen. Så man kan nästan säga att jag blev friad till 2 gånger, värsta lyxen!
Ringen är i grunden mina föräldrars gamla förlovningsring (jag fick den för många år sedan eftersom min mamma och pappa inte är ihop längre), men den var slät och jag ville göra om den så att den blev en ny version, så förra helgen var jag och Sebastian på Kaplans auktioner och budade hem en liten diamant (kändes så sjukt konstigt att buda på såna lyxvaror, haha, men spännande!) Vi vann diamanten och sedan promenerade jag till Nathalies ateljé med ett stycke ring och ett stycke diamant, och så kom vi fram till hur den skulle se ut.
Tycker den blev så himla fin! Alldeles precis lagom i storlek, och ganska platt så att den inte ska vara i vägen och fastna i saker. Nu ska jag ha på mig den varje dag jämt och aldrig ta av mig den förutom ibland när jag vill läsa den fina graveringen: Sebastian 31/12 2014. <3
Translation: I love my engagement ring, and I love even more that every time I look at it, it reminds me that he is mine and that we’re gonna grow old together. <3
Detta inlägg har 5 kommentarer
Den finaste typen av historier! Så galet vackert att ta sina föräldrars gamla ring, för att på något sätt behålla det gamla i det nya. Så himla fin tanke.
Är det en 0.4 carat diamant? Ser precis lagom stor ut.
Den är mindre! Bara 0,27 carat, men tror den upplevs lite större eftersom det är guld runtomkring. Men den är verkligen perfekt, jag hade absolut inte velat ha större. 🙂
Verkligen superfin!
Vilken vacker ring! Väldigt lik min ring. Den hade min blivande man budat hem på auktion på Bukowskis. Den är från 1961. Känns fint att återanvända, precis som du gjort. Ett lustigt sammanträffande är att även klänningen jag ska ha på bröllopet är från 1961 (hyr från Elsa Billgren). Har du valt klänning än?