I torsdags när jag hade möte hände något urbota jobbigt. Någon stal min handväska! Den där underbara från Marc Jacobs. Med svalor på. Min Metal to the Petal….. Surt. Speciellt som jag fått den i present av min man och den inte säljs längre.
Men lite lyckligt slut fick det ändå. På kvällen ringde en kvinna vars mamma hade hittat en tygpåse med en del av mina saker i! Under en bil låg tygpåsen som jag brukar ha i handväskan. Där hade tjuven ordningsamt lagt ner alla saker som inte var av nytta för honom, men viktiga för mig. Han hade behållt min väska, min tomma plånbok, min neccesär med allt där i..(why?), min favoritmössa från Acne, (kall om öronen?), 2 visakort (som jag ringt och stoppat så klart) och mitt nyladdade SLkort.
Jag är oändligt tacksam att det finns så fina människor som Sirka. Som förstod att dessa saker hade värde för mig. Som min svägerskas måttband, mina hemnycklar. Jag fick t.om behålla näsdukar och lite gamla vårservetter. Sirka är min räddande ängel. Min vardagshjälte!
En väska, även en dyr, kanske framför allt en dyr… är bara värdsliga ting.
Men man kan ha fasligt roligt med värdsliga ting. T.ex kan man på ett kul sätt matcha sin outfit och göra den lite roligare.
.jpg "Bestulen 4")
Detta inlägg har 2 kommentarer
Hej!
Varit med om EXAKT samma sak. Kändes så himla skumt när en person mötte upp mig med en tygpåse. Plånboken, smink, cigaretter, tuggummi, nycklar etc. var dock där men den som snott väskan hade i lugn och ro tittat igenom plånboken, tagit allt av värde(pengar) i den och i väskan(med tusen hemliga fack) och lagt det som inte passade i påsen.
Finns bara två av den väskan i Sverige. Brukar fundera på vad jag skulle göra om jag såg någon bära den väskan. Den köptes efter månader av sparande tillsammans med min kära faster, som nu gått bort, så jag skulle nog kuta efter…
En annan gång på en arbetsplats var jag med om att någon bytte ut mitt nyladdade, slitna sl-kort mot sitt gamla, oanvända. Väldigt konstigt.
Trevlig helg!
nä, stackare så himla trist! Underbart att det finns människor som tar sig tid att ringa upp… och visst är en väska eg bara en väska.. men man kan bli ledsen ändå.
Ps Glad att upptäcka din blogg!